Ny avhandling i Lund: ”Investeringar i en kommunal infrastruktur”

Investeringar har som inneboende syfte att generera framtida positiva kassaflöden, det vill säga att framtida inbetalningar ska överstiga de samlade utbetalningarna. Mycket förenklat kan man alltså säga att om det framtida kassaflödet är negativt, så har investeringen (kapitalmässigt) visat sig vara en dålig investering. Mycket förenklat…

Men när man studerar investeringar i en offentlig kontext måste man göra en rad justeringar i hur man bedömer huruvida det har varit en bra eller dålig investering. Det räcker inte med att i efterhand bedöma kassaflöden eftersom kommunal (och statlig för den delen) verksamhet begränsas i den bemärkelsen att de inte har som primärt syfte att vara vinstsyftande. Ekonomer och beslutsfattare i en kommunal kontext måste agera med andra underlag än rent ekonomiska (samtidigt som kommuner måste handla i enlighet med god ekonomisk hushållning).

Jonas Fjertorp har i sin doktorsavhandling studerat hur svenska kommuner arbetar med investeringar.  Avhandlingen bidrar enligt mig med två saker till den svenska företagsekonomin. För det första presenterar Fjertorp en klassificering av investeringar i en kommunal kontext. För det andra, ger avhandlingen några svar på vad det är som styr de underliggande besluten kring investeringar i svenska kommuner.

Ett nytt klassificeringssystem – EIRA

Fjertorp har inom ramen för sin studie utvecklat en modell, eller möjligen snarare ett system, för hur en klassificering av investeringar kan förstås i en svensk kommunal kontext. Han menar att man i grova drag kan dela in investeringar som görs i den löpande (kommunala) verksamheten i fyra kategorier; expansionsinvesteringar, imageinvesteringar, reinvesteringar och anpassningsinvesteringar (EIRA[1]).

Två saker särskiljer den här klassificeringen från andra klassificeringar i den företagsekonomiska litteraturen. Det första särskiljande draget är att klassificeringen utgår från de mål som verksamheten har. Det vill säga att kategorierna ska vara klart kopplade till de verksamhetsmål som den operativa kommunala verksamheten har.

Det  andra särskiljande draget är att Fjertorp i sitt klassificeringssystem har infört imageinvesteringar. Fjertorp menar att investeringar i materiella anläggningstillgångar (så som maskiner, badanläggningar nya byggnader etc) i de allra flesta fall har karaktären eller syftet av att höja den generella servicenivån i kommunen. Men i vissa fall återfinns det investeringar som inte medför en höjning av servicenivån. Dessa investeringar har istället som inneboende funktion att öka attraktiviteten i kommunen så att befintliga invånare trivs samt att locka nya medborgare att flytta till kommunen. Ett exempel som Fjertorp tar upp i sin avhandling är julbelysning. Just julbelysning tycker jag belyser (ursäkta ordvitsen) vad imageinvesteringar är. En kostnad för att öka trivsel i kommunen, men som inte har med det egentliga serviceutbudet att göra.

I Fjertorps avhandling visar det sig att den här typen av investeringar, imageinvesteringar, förekommer i relativt liten del relativt till den totala mängden av investeringar i materiella anläggningstillgångar. Detta är inte särskilt konstigt om vi tar hänsyn till vad det är för typ av investeringar och vad de ska mätas mot; julgransbelysning mot ett nytt badhus exempelvis. Självklart kommer imageinvesteringar te sig relativt små i jämförelse.

Förklaringsvariabler

Fjertorp har vidare i avhandlingen studerat olika typer av variabler och faktorer som påverkar beslutsfattandet av investeringar i kommuner. De tre som han mer grundligt diskuterar är befolknings-, ekonomiska och politiska faktorer. Personligen ser jag den förstnämnda som den absolut intressantaste.

Fjertorp menar att kommunal infrastruktur, som i grund och botten syftar till att tillgodose medborgerliga serviceåtaganden, påverkas av den befolkningsmängd som kommunen har att arbeta med. Detta är intuitivt självklart på något sätt, men har inte vad jag vet tidigare studerats på det sätt som Fjertorp gjort.

Det grundläggande problemet, som jag förstår det, är att investeringar i kommunal infrastruktur (vatten, vägar, avlopp mm) är tänkta att vara under väldigt lång tid., i flera fall många decennier. I kommuner med en konstant (och möjligen långsamt?) växande befolkningsmängd är detta av mindre problem. Men i kommuner med väldiga svängningar i befolkningsmängd, kan investeringsbesluten för tio år bli väldigt dyrköpta för de invånare som fortsatt bor kvar då den totala befolkningsmängden minskar.

Omläggning av befintlig infrastruktur kräver väldiga resurser för att  komma på plats, vilket medför att både i kommuner med sjunkande såväl som växande befolkningsmängd så blir omläggningen kostsam.

Mer att önska?

Två saker slår mig efter att ha läst igenom Fjertorps avhandling (och bevistat det offentliga försvaret den 14 januari 2011).

Klassificeringssystemet EIRA, som möjligen kan komma att användas av praktiker inom den kommunala investeringsverksamheten är inte konstruerat så att det råder ömsesidig uteslutande mellan kategorierna. Med det menar jag att investeringar som klassificeras som expansionsinvesteringar också (i vissa fall) kan komma att platsa i någon av de övriga tre kategorierna. Ett rigidare system med tydligare gränser för hur klassificering ska komma att ske (och vem det är som har huvudansvaret att göra klassificeringen) är något som jag gärna skulle läsa mer om. Vidare är jag mycket intresserad av hur kommuner aktivt arbetar med, eller kan arbeta med, att hantera kommunal infrastruktur och befolkningsmängd.

Personligen tror jag att vi kommer att få se mer av Fjertorp i just dessa frågor vad det lider. Ett nytt och friskt tillskott i den disputerade företagsekonomiska skaran.

Mer om Jonas Fjertorps syn på avhandling hittar ni här, samt abstract på engelska här.


[1] Ironiskt, och möjligen slumpartat, är Eira ett kvinnonamn som härstammar från den fornnordiska gudinnan Eir. Eir var läkekonstens gudinna. Men om det finns en koppling mellan den fornnordiska läkekonsten och vår samtida investeringskonst framgår dock inte i avhandlingen. Det är möjligt att det är medvetet gjort, men troligen mest en rolig slump.

Kommentera