Hösten 2011

Så här efter att föräldraledigheten avslutats och jag har återgått i tjänst är det dags att åter ta tag i den här bloggen. Inläggen under våren (och möjligen framförallt under sommaren) har varit sporadiska i bästa fall. Detta försvarar jag med all enkelhet genom att åberopa prioritering av barnet framför skrivandet.

Under hösten planerar jag att fortsätta skriva om dagsaktuella frågor som relaterar till företagsekonomisk forskning. Nedan kommer ett par av höstens planerade inlägg. Inemellan kommer det med säkerhet att skrivas andra saker också. Hösten är lång och läsandet likaså…

Att göra rätt och bli fel – om organisatorisk kontrolldissonans

Posten är en av alla de där föränderliga organisationerna. En av de som ständigt befinner sig i rörelse mot något men som sällan stannar upp och reflekterar över vad de har gjort och vilka de är. Nu har en rad brevbärare protesterat mot omorganiseringar och effektiviseringar genom att helt enkelt göra precis så som manualen säger att man ska göra. Effekten? Arbetet tar längre tid och kostar mer än tidigare. I detta inlägg tänker jag diskutera hur detta, den organisatoriska kontrolldissonansen, uppstår i samtida organisationer.

Det valfria problemet

Den svenska statsförvaltningen har under de senaste tre decennierna utstått massivt tryck på att omformas så att bättre kan tillgodose medborgaren. Som en röd tråd genom dessa reformer har medborgarens ”valfrihet” löpt som en förlöpare för den effektiva statens födelse. Vad som sällan diskuteras är hur det fria valet skapar svårigheter för samhället att klara av grundläggande åtagande. I detta inlägg diskuteras effekterna av det valbara samhället.

Kundbegreppet i statsförvaltningen – potentiella konsekvenser

Med intåget av New Public Management har ”kundbegreppet” kommit att blir allt mer centralt. Vi (medborgaren) är inte längre enbart mottagare av tjänster som tillhandahålls av staten utan vi är kunder som förväntas agera marknadsrationellt och effektivt. Men införandet av kundbegreppet är problematiskt i en svensk statsförvaltningskontext. Vem är kund? Hur är kunden faktiskt kund? I detta inlägg diskuterar jag de grundläggande problemen med kundbegreppet och hur det skapar grogrund för organisatoriska problem i den svenska statsförvaltningen.

Värdeskapande för vem?

”Värde för kunden” är något utav en buzz-phrase. En organisation är näst intill tvingad till att konstruera sig på ett sätt som skapar värde för den som vill nyttja dess produkter och tjänster. Under de senaste tio åren har denna fras också kunnat observeras inom statsförvaltningsdiskursen. Frågan är bara för vem som värdet ska skapas? I det här inlägget diskuterar jag hur Försäkringskassan arbetar med ”värde-begreppet” i sin dagliga verksamhet och hur detta arbete visar prov på en slitning i tolkningen av begreppet.

Man får vad man mäter (eller, man är vad man mäter)

Inom företagsekonomisk forskning och utbildning tenderar frasen ”man får vad man mäter” förekomma som ett varningens finger. Vanligen tolkas detta som att de beteende som man mäter – och därmed direkt uppmärksammar – skapar konsekvenser. Genom att mäta ändras beteendet i organisationen. I det här inlägget diskuterar jag hur frasen kan utvecklas till ”man är vad man mäter”. Tesen är enkel. Precis på samma sätt som beteendet hos de styrda förändras av mätning, förändras de styrande av samma mätande.

Kommentera