Finansiell belastning eller internationell tillgång – ett kort inlägg om kostnaden för ”gratis” utbildning

Sveriges Riksdag fattade den 1 juni 2010 beslutet att s.k. tredjelandsstudenter från och med höstterminen 2011 ska betala en terminsavgift (se exempelvis ”Proposition 2009/10:65”, ”Konkurrera med kvalitet – studieavgifter för utländska studenter” och ”Avgifter för utländska studenter införs höstterminen 2011”). Beslutet och införandet har nog inte undgått någon och debatten i frågan har tidvis varit intensiv. Det senaste inlägget i debatten gjordes av före detta utrikesministern Jan Eliasson då han i DN Debatt söndagen den 2 januari 2011 manade till en omvärdering av hur vi ser på utländska studenter (något som bl.a. bloggen Studenten & Universum uppmärksammade). Eliasson menade i debattartikeln att vi i Sverige måste sluta se på utländska studenter som en finansiell belastning för att istället se dem som en tillgång.

Men om vi ska diskutera detta på ett sakligt och väl underbyggt sätt måste vi få en uppfattning av hur mycket finansiella resurser som utländska studenter tar. Detta är ett underlag som jag flera gånger saknat i den svenska debatten: hur mycket pengar är det egentligen det handlar om?

När en student kommer utifrån och vill studera i Sverige benämns denne som en inresande student (motsvarande för en svensk student som läser utomlands klassificeras som utresande student). Inresande studenter klassificeras också som antingen (i) utbytesstudenter eller (ii) free-movers. Jag kommer att återkomma till detta lite längre ner. En annan distinktion som görs är huruvida den inresande studenten är nybörjare[i] eller inte. Eftersom vi i den här analysen är intresserade av att veta hur mycket resurser tredjelandsstudenter (som ej är undantagna avgiftsbeläggningen) ”kostar” fokuserar vi på den stadigvarande nivån av inresande studenter. Detta är rimligt eftersom inresande studenter förväntas betala terminsavgift även för de terminer då de inte klassificeras som ”nybörjare”. För enkelhetens skull avgränsas den här korta analysen till att enbart gälla läsåret 2008/09.

Enligt Högskoleverket (REF) fanns det under läsåret 2008/09 36 820 inresande studenter i Sverige. Av dessa var 13 090 personer utbytesstudenter och 23 730 personer så kallade free-movers. Anledningen till att distinktionen görs mellan dessa två grupper är att utbytesstudenter är produkten av bilaterala avtal mellan universitet. Som en del i dessa avtal har det bestämts att studenten enbart ska betala eventuell terminsavgift till sitt värduniversitet. Om värduniversitetet inte tar ut någon avgift kan alltså studenten läsa utan extra kostnad på gästuniversitetet. Dessa avtal gynnar särskilt svenska studenter som läser utomlands. Den andra kategorin, free-movers, är studenter som inte ingår i de officiella avtalen utan som på egen hand har tagit kontakt med gästuniversitetet.

Eftersom bilaterala avtal garanterar studenter som ingår i utbytesprogram frihet från att betala avgifter till lärosäten, exkluderas dessa från analysen. Vidare behöver ytterligare ”handpåläggning” göras av de kvarvarande inresande studenterna. Anledning till detta är att vi vill minska antalet inresande free-movers till att enbart omfatta studenter från tredjeland, det vill säga studenter som inte kommer från de nordiska länderna, EU27 eller Schweiz. I tabell 2 framgår det tydligare hur fördelningen efter justering ser ut. Av de 36 820 (för terminsåret 2008/09) inresta studenterna är det 19 041 som omfattas om kravet på att betala terminsavgift.

Nästa steg blir att sätta resursmässiga prislappar på de inresande studenterna. Detta steg blir en aning tentativt på grund av hur det svenska resursfördelningssystemet är uppbyggt. Kortfattat kan man säga att resurstilldelning inom den svenska högre utbildningen grundar sig på två komponenter: ersättning för (i) helårsstudenter och (ii) helårsprestationer. I den här genomgången använder jag de beräkningar som jag gjort tillsammans med min kollega Alexander Paulsson (Karlsson & Paulsson, 2010)[i], [ii]. Vi har tillsammans kommit fram till studenter inom samhällsvetenskapliga utbildningar tilldelas 34 591 kr per helår, medan studenter inom naturvetenskaplig eller teknisk utbildning tilldelas 78 681 kr per helår.

Högskoleverket har i sitt statistiska meddelande rapporterat free-movers fördelat på utbildningsområde. I tabell tre redovisar jag dessa sammanställda som två undergrupper: (i) samhällsvetenskap och humaniora samt (ii) tekniska utbildningar. Att göra en sådan generalisering kan visserligen skapa en skevhet, eller snarare grovhet, i modellen, men möjliggör för en beräkning. Vi antar vidare att det finns en direkt överförbarhet på den relativa andelen av free-movers och att denna är jämnt fördelad över de två utbildningskategorierna. Med detta menar jag att andelen om 80,24 %, andelen free-movers som beräknas bli avgiftsbelagda, antas vara jämnt fördelad på de två utbildningsområden. Vidare applicerar vi de resurstilldelningsnycklar som presenterats i Karlsson och Paulsson (2010).

Genom den här beräkningsmodellen kan vi se att ”kostnaden” för free-movers, enligt 2008 års prisnivå, ligger på drygt 1,06 miljard SEK. En inte helt oansenlig summa ska erkännas, men måste ställas i relation till vad svenska universitet och högskolor har i budget. För 2010 var budgeten för svenska högre utbildningar omkring 54 miljarder SEK, vilket skulle medföra att ”kostnaden” för free-movers, eller tredjelandsstudenter som propositionen definierar det som, ligger på ungefär 2 % av den årliga kostnaden för högre utbildning i Sverige.


[i] Alexander Paulsson är verksam som doktorand på företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

[ii] I rapporten ”Den värdefulla civilekonomen” gör jag och Alexander Paulsson en genomgång av hur resursfördelningssystemet fungerar i Sverige, Danmark, Norge och Finland. För mer detaljerad genomgång av systemet kan du ladda ner rapporten genom att klicka här (nerladdning sker via Civilekonomernas hemsida).

[iii] Med nybörjare menas en student som läser för första gången vid ett svenskt universitet eller högskola. Den här distinktionen gäller för såväl inresande som svenska studenter. I analyser där man studerar inflödet av relativ andel av utländska studenter fokuserar man på den här kategorin.


Kommentera